Mitt körkort

Jag heter Nathalie och är 21 år. I januari så gick jag och min handledare handledningsutbildningen för att jag skulle kunna ta körkort. Vi gick utbildningen, skickade in alla papper, jag gjorde syntest och en dag kom papperna i brevlådan om att han var godkänd som min handledare! Det bara spratt i hela kroppen. Jag skulle ta körkort!

I slutet på Januari 2013 körde jag för första gången. De tidigare gångerna jag hade övningskört med min pappa så gick det jättedåligt då jag aldrig fick till detta med dragläget. Det tog kanske 10 gånger för mig att hitta det en gång för att kunna komma iväg för att sedan få kärringstopp. Varenda gång.

Denna gången med en ny handledare så lärde han mig ett annat knep som fungerade betydligt bättre för mig! Jag skulle inte försöka balansera så jättemycket mellan gas och koppling på en gång, utan trampa ner kopplingen och höja den tills jag kände att det börja vibrera något. Då skulle jag ge gas. Detta underlättade så otroligt mycket för mig och gjorde att det gått så fort som det gjort då jag inte kände samma press.

Vi började med att han körde upp mig, honom, min son, min mamma och min lillebror (japp, här börja vi med full bill!) till en jättestor parkering. Där fick jag träna på att hitta dragläget och det satte PÅ EN GÅNG! Som en smäck! I stort sett iallafall. Jag blev så stolt (och chockad) över mig själv! Även en liten växling upp till 2:an blev det träning på.

Eftersom att det gick så bra den första gången så tog vi oss till en annan parkering med trafik runt omkring, stillastående bilar och en typisk parkering där 18 åringar sladdar men även en parkering som många övningskör på. Där hade min mamma tagit deras andra bil och hon och min bror satt i den medans jag och min handledare satt i våran bil med varsin walkie-talkie så vi skulle kunna ha kontakt. Det vi ville träna på var hur det kändes att få ett möte genom att min mamma körde mot oss och jag förbi henne. Gick jättebra och inte alls läskigt!

Nu kommer jag inte ihåg vad vi gjort på alla lektioner men vi tränade på att få upp hastigheten och använda högre växlar, känna hur det var att få sladd med ABS (gick tyvärr inte att koppla ur i den bilen. Annars hade vi provat utan ABS också) för att sedan ge sig ut på trafikerad väg. Skakis blev man vill jag lova!

Vi tränade på att svänga ut höger på en väg för att sedan svänga in höger på en mindre väg. Detta för att träna på avståndsbedömning, nedväxling, kolla speglar, bilens placering ect.

Efter det så gick det bara bättre och bättre. Vi kom ut på allt större vägar, högre hastigheter = högre växlar, det flyter på och mitt självförtroende bara växer och växer. Nu är det i stort sett alltid jag som kör om både jag och min handledare ska någonstans. Ofta jag som skjutsar syskon och föräldrar om de ska någonstans osv. Känns jättebra! Bästa berömmet jag fått är; "det känns som *handledarens namn* kör!" Då växer man en hel del som människa!

Detta är utan en enda körlektion på körskola. Dock så ska jag strax börja där för att få reda på vad jag kan och inte kan och vad jag behöver träna mer på. Mitt mål är att ha mitt körkort i handen nu i höst!

Nästa destination är Ullared!

Wish me luck!